månadsarkiv: maj 2014

Camping craving.

Det stod camping i vår kalender innan helgen, men vi raderade det. Vi behövde en hemma helg med pyssel i huset. Vi har bott här i ett år nu och vi har bytt rum med varandra flera gånger om. Matilda bor i sitt 3:e rum, så det är tur att inga flicktapeter har kommit upp på väggarna. Är men en camping familj så suger det i husvagnstarmen. Min bror och familj var på tur, Jessica fyllde år. Så vi tog chansen att besöka Almöns camping. Spontant och trevligt. Lite bad för den som gillar det. Krävs några fler grader innan jag ska uppskatta det dock…
IMG_9930 IMG_9933 IMG_9946 IMG_9949 IMG_9950 IMG_9952

En yogisk dag!

Det är det som är mellan löppassen som kommer göra den stora skillnaden när jag kommer att genomföra mitt nästa marathon. Inte om utan när, det är häftigt att kunna säga så! Jag andas löpträning igen och ska sätta igång med prenumeration på Runners world. Passet som inte var löpspecifikt just för dagen var ett härligt yoga pass av en tjej jag aldrig hade lärt känna om det inte var för mitt arbete i Forever. Jag kontaktar människor jag gillar, som jag vill jobba med för att erbjuda en möjlighet till ett fantastiskt jobb. Hon är absolut en tjej som jag vill jobba med och skulle passa som en i teamet! så vi tog en lunch i veckan. Hon är yogainstruktör och helt i min smak! Kommer absolut gå på Sannas pass igen. Hon är inte bara en yoga instruktör, utan också en överlevare. Så som jag. När man kraschar in i livet och pallrar sig upp igen, man blir en annan. En överlevare som…. Äh, går inte beskriva. Vi ser livet från en annan sida helt enkelt.
När jag inleder dagen med yoga blir hela min dag yogisk. Bara softar runt, struntar i dammråttor och bara är. Antar att tvätten ligger kvar även i morgon…
Ser mycket fram att bli yoga instruktör till hösten. På ingång är kursmaterial som jag har att plöja igenom på våran road trip i sommar. Kommer bli många mil i bilen, mycket läsning.

20140530-220646-79606136.jpg

Min längsta distans i år.

Det kommer inte vara dom milen jag lägger i benen som kommer göra skillnaden. Det är det som är mellan mina träningstillfällen som kommer vara avgörande om jag ska ta mig i mål eller inte… Jag gjorde 12 km i morse i ett tempo 6 min/km, ett väldigt behaglig tempo. Den farten jag vill hålla på mina långdistanspass. Vävnadstålighet som inte sliter på kroppen. Pulsen ligger någonstans 75%. Har ännu inte bestämt det där med pulsklocka eller inte, är ändå ganska duktig på att veta hur min puls ligger till…Runkeeper är ett väldigt bra redskap då jag i stort sett alltid bär med mig telefonen. Musiken är på och jag får hastighet och distans i öronen. Det jag är lite bekymrad över är batterikapaciteten.  Den var fulladdad innan jag stack hemifrån och stannade på 39% kvar. För mina långdistanspass kommer bli mycket längre denna sommaren…

 

IMG_9906

En hälsodag på företag.

Vilken förmån jag har på mitt jobb att få  vara utomhus. Extra lyxigt när vädret är så fint som det var just i går. Ola och jag hade ett uppdrag att vara ute på företag att jobba. Partille Kommun hade en hälsodag för sina medarbetare som jobbar med personlig assistans. En gång per år ordnas en dag i hälsans tecken och då fick Ola och jag hjälpa till där. Vi jobbar ihop och det är kul och det går bra.
Ola gillar inte att föreläsa, han ÄLSKAR det och gör det på ett underhållande sätt. Han körde en kostföreläsning för gänget. Efter det tog jag över, en grupp med väldigt stor spridning om hur träningen är inkluderad i deras liv. Lite eller inte alls. Det var inte många träningsfrälsta. Det var min utmaning och ambition med dagen, att frälsa några för att fortsätta. Visa hur enkelt det är! Använda sig av naturen. Hur du lätt tränar med din kompis utan behöva gå på gym. Väldigt lyckad dag! och både Ola och jag åkte därifrån med ett leende på våra läppar. Våga starta eget, så känns det inte som du jobbar!

 

IMG_9891

IMG_9892

IMG_9902

 

IMG_9903IMG_9894

Mellanmål till aktiva barn.

Det är mycket aktiviteter i denna familjen på kvällarna och fler kommer det bli ju större kidsen blir. Stackars Fabian har vi ännu inte introducerat i någon aktivitet, men när han börjar förskoleklass till hösten är det väl hans tur. Just nu är det Alfons aktiviteter som tar mest tid när det är fotboll flera gånger i veckan. Så hem efter skolan. Något i magen och iväg igen. Langa fram mackor är inte min grej riktigt… Fruktsallad med yoghurt. Ägg är tyvärr inte så poppis som mellanmål för Alfons. Det som är tokpoppis och som ger bra energi och mättnad är smoothie. Att mixa frusna bär. I med en skopa (eller två om jag också vill ha en) av Forever Ultra Shake som finns i vår butik. Ett soyaprotein som innehåller massor av bra vitaminer och mineraler. Godast är vanlijsmak. Kanske kör vi i en banan. Yoghurt eller kesella och späd ut med vatten. Hola! Mättande och närinsrikt mellanmål!IMG_9885 IMG_9887

Börja om från början.

 

 

 

Det känns väldigt mycket som om jag börjar om på noll. En marathon löpare som blev en fd marathon löpare är nu vill göra come back. Så nu är det ett träningsprogram som ska ta mig i mål. Skadefri är prio! Core och rörlighetsträning ligger mycket i fokus. Tror inte jag gjorde en enda magövning när jag gjorde mitt första marathon, då jag var ung och stark :) Faktiskt var jag ganska tjock. Bodde i Dallas och lyckades bli väldigt överviktig av alla dessa mängder socker som jag åt. Trodde att lösningen var att träna inför ett marathon, då skulle jag bli smal. Blev jag det? Inte, tvärtom! Tjockare än någonsin tog jag mig i mål på 4:59:59 med x antal blåsor på vardera fot. Fick till och med ett pris hemskickat. Hade någonstans i registreringen angett min matchvikt, detta var White Rock Marathon 2001 i Dallas. Sprang tydligen på en bra tid i förhållande till min vikt.

Det kommer ligga 3 löppass inplanerade i veckan för mig och det blev ett distanspass för mig i söndags, kändes över förväntan bra! Runkeeper är bra! Där får jag farten och distansen. Jag kör nu helt utan pulsklocka som det ser ut nu. Litar på känslan.Har ännu inte bestämt vilka skor jag ska göra alla mina pass i. Just nu lutar det åt Nike Free 5.0. Väldigt mycket mockasin känsla och långt ifrån pronation skor som jag annars använt mig av. Men kroppen mår bra av dom och det är ju det viktigaste. Inte det som Löplabbet sagt åt mig att använda…
runkeeper

Morsdag.

Jag firar mors dag genom att inse att mina små barn börjar bli större. Kunna sitta på altanen med en bok och en kaffe är lyxigt. Har alltid haft någon liten att jaga. Applåd till mig för jag har överlevt småbarnsåren! Tror jag är en okej mamma, det vet man ju egentligen inte förrän dom blir större. När barnen själva börja bli så stora för att göra sina val att umgås med mig. Men jag ska allt bli ivrig och hänga efter dom så länge det går. Hoppas dom ger sig iväg för att testa vingarna utomlands för att möta nya kulturer och människor. Då får ju jag chansen att följa med. Blev nästan inte alls firad, men hänger inte läpp för det. Det är ju faktiskt jag som ska bjuda till, för det är ju jag som ska fira att dom är mina härliga barn. Nästa år blir det kalas :)
Har även firat mors dag på fotbollsplan och hejjat på Alfons på cup. Hela syskonskaran var med som hejjarklack. Fasen, han är duktig alltså! Gör mål och har tuffat till sig ordentligt på sistone.

20140525-175521-64521090.jpg

20140525-175520-64520137.jpg

match

En tjej med starkt driv!

Första gången när jag träffade Lizette blev jag väldigt imponerad. Tänk om jag hade vetat vart jag ville när jag var 19 år! Redan då hade hon som mål att stå på scen i bodyfitness vilket hon gjorde i december. Efter vår gemensamma utbildning där vi blev Personliga Tränare har vi haft kontakt till och från. Så idag jobbar vi nästan lika. Hon är snäppet mer driven än jag, för att tävla i bodyfitness med allt vad det innebär med träning och deffen 15-20 veckor innan tävling. Hjälp, vilken målmedvetenhet!! Men vi var ändå ganska eniga, om man kan dra någon parallell marathon/bodyfitness. Precis när tävling eller loppet är genomfört så kommer tanken att aldrig mer. Men efter ett tag så suger det i tävlingstarmen igen.
Jag åkte tidigt mot Kristianstad i morse för att kunna vara med på ett pass. Utomhus. I love:) Härligt att själv få bara gå loss och träna, bara göra. Lizette har en lokal för inomhus på vintern. Ute har hon en ställning för att kunna hänga upp TRX utomhus. Publicitet i tidningar har hjälpt henne mycket att få in kunder i sin verksamhet. Nu kommer vi att jobba ihop med Forever verksamheten vilket ska bli riktigt kul! Smart att börja med networkmarketing redan som 23 åring!

20140523-222655-80815155.jpg

20140523-222652-80812824.jpg

20140523-222653-80813909.jpg

20140523-222651-80811810.jpg

20140523-222654-80814775.jpg

Kär på nytt!

Jag är kär på nytt! Inte mannen jag är gift med, för han har jag varit kär i hela tiden sedan… ja, när det nu var. Ola tjatade sig in i mitt liv och jag försökte stå i mot denna  mannen som bara skulle flytta in hos mig. Så försök att tänka er in i detta scenario: Du har ganska nyligen förlorat din man och även pappan till dina små barn i cancer och dina barn är väldigt små. Du har inte hunnit med dig själv ett endaste dugg, för barnen har verkligen tagit all din tid och nästan ätit upp all den kärlek som du hade. Alltså knappt någon kärlek till dig själv till övers. Så dyker han upp där. Vill flytta in. Byter blöjor och går ut med krupp hostiga barn på natten. Städar, tvättar. Vi har roligt tillsammans, tränar tillsammans. Kan inte vara utan varandra. Det var väldigt svårt att låta bli honom, det förstår ni väl :) Nu har vi varit gifta snart i 2 år och NU har vi fått upp dom första tavlorna på väggen..

kärlek 1

Har aldrig tvivlat på min kärlek till Ola. Men har tvivlat på min kärlek till löpning, för att den inte har funkat. Säger inte att den funkar nu heller men alla dessa blockeringar om att det inte går har jag burit bort. Dom har varit tunga och suttit fast i huvudet under en längre tid. Så nu har min resa börjat på allvar, min resa till mitt 7:e marathon. Har ännu inte bestämt vilket, men det blir till hösten. Innan vi går in i 2015 är målet.

NU kittlar det i magen!

Det är vår och känslan av sommar! Maj har rusat förbi som bara den och vips så är det mer noga att ha rakat benen än innan…
Jag är så himlans rastlös, jag vill ha ett mål med min träning! I början av säsongen så tyckte jag det var så skönt att bara träna lite här och lite där och inte känna någon stress inför Göteborgsvarv och marathon. Men fasen vad tomt det är, en del saknas i mig. Jag brukade vara en målinriktad människa och nu flummar jag bara omkring, är känslan hos mig. I andra ögon tränar jag väl som aldrig förr.
Så vad vill jag? Jag vill springa marathon igen. Punkt. Det kittlar i kroppen bara jag tänker på det. Samtidigt känns det störande för vägen dit är så himlans lång. Coreträning och rörlighet snarare än löpträningen i sig. Ryggen är kass och jag kan skylla på det, enkelt. Men innerst inne vet jag att med fokus i blicken så kommer min rehab träning, dagligen. Yoga, dagligen. Ta mig till målet. Nu har jag bestämt mig, det blir Oslo marathon i september. DET kittlar i magen. Nu ska jag göra allt för att ta mig runt 42,195 meter.

Bilder från förr, mitt liv som marathon löpare:

kram efter finish

östergarn