Hawaii fest med härliga 9 åringar!

När jag bodde i Dallas för 15 år sedan fanns det lek och bushus. Man kunde även ha sina barnkalas där. Bollhav och utklädda figurer som serverade maten. Jättekonstigt, då! För i Sverige fanns det ju inte… Men som allt annat så kommer trenden även till Sverige och nu är det bowlingkalas och kalas på Lekstan och Bushuset. När jag betalade för maten som skulle serveras på Matildas Hawaii kalas igår, inkl dekoration och inbjudningskort som köpts in tidigare. Det blir faktiskt billigare att köra ett race på ett ställe man hyr och någon som fixar mat. Städa slipper man också göra… Enkelt! Men det som jag fixade igår, jag hade jättekul! Stod i köket från tidiga eftermiddagen och Matilda hjälpte till när hon kom hem från skolan. Gästerna var så fina i sina Hawaii kläder. Dom fick välkomstdrinken i vinglas och pizzan fick dom fixa en del själva. Grovjobbet hade ju kocken redan ordnat :) Glassbuffé med minimaränger som hette Matilda visade det sig. Presentöppning. Och vi toppade avslutningen med att kasta vattenballong på mig. Ett stående nöje när barnen har barnkalas hemma.

IMG_4365

IMG_4468

 

IMG_1050

IMG_1062IMG_1077

Nu är det igång med buller och bång!

När jag får för mycket runt mig så är det yogan som går bort, den bara försvinner. Att jag glömmer av den! och det är DÅ jag behöver den som mest för att kunna landa med båda fötterna på jorden igen. Det är så himlans lätt att jag glömmer bort mig själv, för nu är det igång. Nya schema och tider för barnen. Simskolan och träningar och matcher och… Ett helt vanligt liv som 4 barns mamma och jag älskar det!! Min kloka son Alfons säger ofta när jag vi säger hej då på morgonen: ”Ha en stressfri dag, mamma”. För det är ett saligt vimmel här på morgonen. Ett yogapass kl 9 varje morgon passar mig väldigt bra!  Det är inte alltid det finns på schemat på Sats. Det är en bra tid att göra min egen asana på. Just idag blev det med hjälp från Yogobe som är ett fantastiskt redskap för oss med minimalt med tid. Klickade igång Power Intensive 1 idag med Johanna Andersson. Det finns 5 olika sekvenser att varva. Tjena, helt svettig. Här snackar vi Power Intensive. Vidare kontorsjobb blir på mattan på golvet, bra för rörligheten. För dig som är kontorsnisse, strunta i stolen ett tag så får du se hur ansträngande det kan vara :)

matta

Har efter Turkiet dragit hårt i spakarna för godsaker. C9 är så himlans bra, en kick start på 9 dagar för att sedan gå över till ett annat program med daglig träning. Hemma och det är enkelt! Sedan tränar jag ju mest hela tiden ändå så mitt fokus ligger på kosten och det gör jag nu! På 9 dagar 2 kilo ner och 3 cm runt magen.

måttbandFIT 1 är på 30 dagar och allt kommer i en liten box. Kosttillskott, måttband och det står preciiiis hur man ska göra. Maila mig om du vill ha mer info: jennie@dyrhill.se

fit1

Hemma igen!

Hemma!! Fast det tog ett tag, Ola och jag satt fast  på flygplatsen i Antalya 2,5 timmar. Mitt i natten! Vi har kollat på Turkiets resor många gånger med barnen tidigare, men backat för att det är så sena flighter dit. Två vuxna och två väskor är enkelt! Att resa iväg från barnen är  jobbigt precis när man ska säga hej då. Väl på plats så är det ändå ganska najs… Bara ta hand om sig själv och inget mer. Efter 3-4 dagar så längtar jag jättemycket efter dom! Skönt att längta bara det inte blir för länge. När dom fått sina presenter och vi har kramat av oss så sticker dom iväg till kompisar igen. Så är allt som vanligt :) Tvätta och laga mat och torka av kladd här och var. Det gillar jag också. Det jag INTE gillar är… LÖSS! Det är en plåga och jag har idag lusat av minsta två som hade kryp i håret. Detta innan ens skolan har börjat och jag är numera lusexpert! Men det var vad vi toppade kvällen med. Annars har vi miniSatsat och varit på fotbollsplan.

 

IMG_7799
IMG_7811 I väntan med lusmedel i håret så blir det netflix i köket :) IMG_7815

Hälsningar från Side!

Insomnia har drabbat mig flera nätter nu. Eller…somnar här gör vi vid 21-21:30 tiden och vaknar vid 4 tiden helt utvilad. Nu väntar jag till att det ska bli ljust så jag kan ta på mig löparskorna och ge mig ut för en tur innan det blir för varmt. Många här tycker det är för varmt, men jag älskar denna värme och ifråga sätter mig själv varför jag bor i Sverige. Alternativ finns ju alltid, man får bara våga hoppa :) Typ såhär: IMG_0579 Side är jättefint och det är första gången som jag är i Turkiet och är väldigt positivt överraskad. Människorna är trevligare än jag hade förväntat mig och det är jättevackert här. Vi bor på Dogan som är ett Ving Sunprime hotell. +16 år är välkomna och det är en helt annan typ av resa än vad vi är vana vid. 1:e oktober åker vi till Sunwing med kidsen, då blir det en helt annan typ av resa. Nu längtar jag jättemycket efter barnen och jag träffar dom på söndag igen. Två dagar nonstop under parasollet blir det shopping, till dom. Jag har kunnat jobba på bra här under mitt parasoll. Bara det finns Wifi så är kontoret med liksom. IMG_0620 IMG_0585

I festfixartagen!

Jo men jag hinner nog att få ut mina inbjudningskort till min 40 års fest innan vi åker. Ola och jag åker iväg i morgon. En vecka och vi tar med oss kontoret till andra breddgrader. Jag fick lite panik efter denna sommaren för jag behöver verkligen sol! Om den vägrar att ge spår efter sig i detta landet så får man söka sig till andra länder. Laptoplifestyle är precis i min stil. Och det kommer bli mycket förberedelser inför hösten som snart kickar igång med buller och bång dessutom. Så för dig som väntar spänt med hur och när Rootcamps schema ser ut för Frölunda, det kommer :)  Vi kommer att träna mycket. Äta god mat.  Säkert träffa många trevliga människor. Nätverka och hitta nya människor är det bästa jag vet! Skrev det för flera årsedan här på bloggen, att jag samlar på människor. Det var innan jag började jobba med networkmarketing. Då tyckte jag att det lät konstigt, men nu är det fullt normalt. Jag samlar på nya möten och får massor av energi av det!
Det som kommer lite i kläm är Matildas födelsedag, hon fyller på söndag. Då firar vi på fredag istället, inget konstigt med det! Hon har alltid firat på konstiga sätt. Förra året i husvagnen i Luxemburg då vi åt pannkakstårta och hon fick väl en liten present. I år firar hon idag och även på söndag. En fredag längre fram ska vi bjuda hem hela hennes tjejkompisar i klassen på kalas. Släktkalas någonstans längre fram. Så det blir många kalas för henne. Och det blir ju en AS rolig fest när jag fyller 40. Hade jag varit i partysvängen hade jag säkert gjort ett lika bra jobb som Micael Bindefeldt.

 

IMG_0525 IMG_0527IMG_0532

Yoga för barn!

Idag har jag gjort minsta möjliga. Lite sådana hemmasysslor som man gör som mamma. Dammsugit och vikit tvätt torkat av några dammig hyllor. Är långt ifrån pedant och ganska slarvig trots min uppfostran med bäddade sängar och det ska torkas ur skåpen på vårkanten. Tror aldrig jag har torkat ur skåpen ens…. Bädda försöker jag göra. Även min ribba att ha ordning i hallen har jag sänkt ganska rejält :) Barnen leker med kompisar som kommit hem efter semestrarna och Ola drog iväg på en kurs. En hel vecka!! Barnen tycker det är jättekonstigt, för det är alltid jag som ska iväg. Och på lördag åker Ola och jag iväg, en vecka tillsammans. Bara han och jag. Byter arbetsmiljö som värmer och som ger oss bra tid tillsammans.
Jag planerar min höst med iver och med en stor gnutta försiktighet för jag tar lätt på mig för mycket för mitt jobb är alldeles för roligt! och vissa saker är mer lönsamma än andra. Så jag får välja mina tillfällen när jag ska jobba ideellt och när jag ska jobba för att få ihop lön. För att jobba med träning tjänar man inga storamängder pengar, förbaskat roligt och jag får massor igen! På onsdag ska jag träffa en tjej som driver en yogastudio och jag har fått frågan om att ha barnyoga pass. Det lockar mycket! Samtidigt som det är läskigt, och så är det ju med allt som är nytt. Den dagen som jag slutar att göra obekväma saker, då vet jag. Den dagen avvecklar jag mig. Det är utanför komfortzonen som det händer!

Visst är dom söta! Jag tog bort ljudet. Min Fabian som aldrig verkar komma ur kiss & bajs träsket, tyckte det var otroligt roligt när jag förklarade nedåt tittande hund. ”Upp med rumpan och fis ut i rymden”.  Han förstod vad jag menade i alla falla :)

För mig är valet självklart!

Ibland har jag dåligt samvete, för att jag jobbar med det jag gör. För ibland blir det väldigt intensivt med sena kvällar och obekväma arbetstider. Ibland är barnen helt själv stundvis, men hittills har det gått  bra! Jag är långt ifrån en hönsmamma! Om jag hade haft ett ”vanligt” jobb och behövt ställa klockan en viss tid för att vara på plats när någon annan bestämt att jag ska vara där. Samma att inte kunna vare flexibel att gå hem när jag känner. Någon som bestämmer hur mycket semester jag ska ta varje år. Jag hade kvävts!!  Att inte få leva min dröm och att inte få göra det jag är bra på. Eller att inte få gå loss på min kreativitet där jag når min fulla potential i det jag gör. Hur bra mamma blir jag då?  För dom mår väldigt bra våra barn. När jag kommer hem ganska sent som denna kvällen och dom är glada med en stor kram i dörren. Kärlek i överflöd!  Alfons har precis avslutat en frivillig löparrunda. Det står nytvättade cyklar på framsidan som några av dom nyinflyttade hjälpt till med och Fabian var jätteglad över detta! Det är en familj som jag ännu inte träffat pappan, men jag har pratat med barnen som är jättehärliga! Jag  har ingen jättekoll på hur många barn dom är och ibland ser jag 13 åringen köra runt på en >1 åring i en vagn för att hjälpa till som barnvakt.  Familjen är icke svensk där barnen kan väldigt bra svenska trots knappt ett år här i landet. Någon mamma finns inte.  Jag är jätteglad att mina barn leker med dom utländska barnen!

Jag lyssnade på en föreläsare i somras som sa att när vi svenskar har det förbaskat dåligt, då har vi ”bara” mat på bordet och tak över huvudet. Då är det riktigt illa! Vi mår bra, vi är friska och vi är glada! Den där ”jante” eller ”svensson” (trots att vi bor i radhus), är jag är långt ifrån. Helt främmande för att sälja huset och dra iväg utomlands några år, det hindrar mig inte. Och det är en frihet att känna detta! Såg ett gäng äldre människor igår som spelade boule. Dom hade för längesedan passerat pension och då tänker jag till. Hur vill jag att mitt liv ska ha sett ut när jag är där och spelar boule? Leva någon annans dröm och rusa runt i ett ekorrhjul eller leva mitt eget liv. För mig är valet självklart!

 

11694081_10153372350381352_1870113243389430737_n

Drömmer om sol!

Vi kollar resor, som så många andra runt om i vårt avlånga land och när vi rest utomlands har vi alltid rest med Ving. Gör några försök att titta på andra resebolag men ramlar alltid tillbaka in på Ving. Dagen till ära har vi besiktigat vår husvagn och en idé som ploppar upp är att sälja den! För en sommar som denna, man måste ju faktiskt inte äga en husvagn. Man kan hyra en husvagn istället och vara flexibel till annat. Jag ÄLSKAR husvagnslivet, när det är fint väder. Annars kan det kvitta. Så vi får väl se om den går ut på blocket senare i veckan :)
Första tanken är att knappa in 2 vuxna och 4 barn vilket kostar en förmögenhet och eftersom vi redan lägger en förmögenhet i oktober när vi åker hela gänget så känns det inte rimligt.  Men så poppade det upp en annan tanke. Ola och jag kan ju åka själva, hjälp så lyxig!  Så från att kolla Lollo & Bernie så tittar vi på Sunprime där vi har en åldergräns på 16 år. Bra träningsutbud som vi tittar mycket på när vi åker. Vi får väl se! Drömma är bra har jag hört och eftersom man bara lever en gång och vet aldrig vad som står bakom nästa dörr så är det väl bara att göra det! Eller? 😉

 

AYTSUOC1003_2_29_Fotor_Collage

”Den sista ensamma mamman”

Jag har något som jag gärna vill dela med mig av. Det handlar om en bok! Boken är skriven av en tjej som gick i min parallellklass på gymnasiet. Under 2014 kontaktade hon mig och frågade om jag kunde tänka mig att delta i en undersökning hon gjorde där hon intervjuade ensamstående mammor. Självklart ställde jag upp! Boken har ett väldigt viktigt budskap, det om hur viktig familjen är. Hon släpper boken idag och vill att så många som möjligt skall få chansen att läsa den, därför ger hon bort den GRATIS i två dagar – du kan ladda ner Kindle versionen av boken här http://www.amazon.com/dp/1514774348 idag och imorgon. Sprid gärna länken vidare och ladda ner boken. Jag hoppas att ni finner inspiration i det Annica skrivit om min erfarenhet som ensamstående mamma.

3d

Här berättar hon själv lite mer.

Mitt namn är Annica Törneryd. Kort presentation; uppvuxen i Kungälv, gick Kongahällagymnasiet (för 128 årsedan, sorry Jennie, men nu har vi verkligen blivit vuxna), fyllde just 40 (det gick hur bra som helst), är ensamstående 3-barnsmamma sedan 6 år. Mina tre barn är nu 7, 7 och 8 år, de föddes inom loppet av ett år; först Noé, sen tvillingarna Max och Mia när Noé just fyllt 1. Jag har alltså varit officiellt ensam med dem sedan de var två 1-åringar och en 2-åring. Intensivt, även om allt är relativt!

Jag bor i Luxemburg sedan 15 år tillbaka och har således upplevt ”ensam” på många olika sätt. Min familj bor i Sverige och kan inte hälsa på vidare ofta, eftersom Ryanair har slutat flyga hit. När jag tänker tillbaka på hur det var när jag först blev ensamstående känner jag bara ”herregud… ”, det var verkligen tuffa tider! För att försörja oss arbetade jag heltid och gav mitt allt på alla plan, tävlingsmänniska som man är. Det slutade med en stor fet KRASCH. Utbränd med panikångestattacker, det var helt fruktansvärt. Jag var rädd att jag inte skulle klara av att vara mamma längre. Men jag vägrade att ge upp, jag bestämde mig för att starta om, på ett bättre sätt, ett sätt som fungerar och gör mig lycklig och stark! Jag skrev en bok om det; dels för att jag älskar att skriva, och dels för att jag vill försöka ”rädda” andra familjer, med allt vad det innebär – främst att uppskatta värdet av en hel familj, där barn får växa upp med båda sina föräldrar.

Boken jag skrivit heter ”Den sista ensamma mamman” med undertiteln ”en gripande och sann berättelse om hur tufft det är att vara ensamstående mamma – och teorier om hur vi kan bevara kärnfamiljen”. När jag började skriva var det mest i självhjälpssyfte, för att bearbeta det jag gått igenom, förstå mina misstag, förlåta mig själv och bli hel. Jag trodde egentligen inte att det skulle bli en färdig bok av det. Men det blev det! Först kände jag att jag inte vågade dela med mig, eftersom det är väldigt privata och smärtsamma saker. Sedan kändes det viktigare att få ut mitt budskap, och jag bestämde mig för att publicera boken och dela med mig av min historia.

Att skriva en bok har varit en dröm sen jag var pytteliten J och nu har det blivit verklighet, fantastiskt roligt. Jag hade aldrig kunnat gissa att boken skulle handla om familjer som går sönder (speciellt inte min egen), men så är det i livet, man vet inte riktigt vad man har framför sig! Min uppväxt där mina föräldrar skilde sig, mitt dåliga självförtroende, mina dåliga val och andra faktorer har bidragit till att jag blev ensamstående mamma. Det är tufft. Jag har gjort det bästa möjliga jag kan av min situation – och skrivit om det. Det är delvis min historia, hur jag kraschade med en hejdundrandes ”burnout”, hur jag vände krisen och tog mig tillbaka. Dels redovisar jag resultat från en omfattande studie jag gjort med intervjuer på nästan etthundra ensamma mammor från olika delar av världen, samhällsgrupper, religioner, kulturer och åsikter. Boken innehåller dessutom övningar och inspiration för att må så bra som möjligt, trots en jobbig situation. Min förhoppning är att så många som möjligt läser boken, dels i rent underhållningssyfte, för jag har försökt att beskriva en väldigt jobbig situation med mycket humor. Dels för att upplysa om hur tufft det är, och förhoppningsvis få någon att inte gå samma väg. Men även för att inspirera och motivera de som är i en liknande situation, vilket är ganska många i dagens samhälle. Skilsmässostatistiken i Sverige (och många andra länder i Europa) ligger på 50%, vilket är helt fruktansvärt. Alla dessa barn som växer upp i splittrade familjer, för att inte prata om de trötta mammorna.

Jag hoppas kunna nå ut till tre grupper.
1) Unga kvinnor som ännu inte bildat familj, jag vill att de läser boken och får sig en rejäl tankeställare och råd om vad man bör vara noga med för att undvika en trasig familj,
2) kvinnor (och män) som är gifta och har barn, som tycker att det är lite tråkigt i relationen, som kämpar med vardagen, romantiken har försvunnit eller hinns inte med, det är mest gnäll och tjabb – jag vill få dem att inse det ENORMA värdet av en ”hel” familj, att försöka få dem att tänka till och verkligen uppskatta den skatten de har och att göra aktiva förändringar för att göra äktenskapet och familjen glad, sammansvetsad och lycklig! Sist men inte minst vill jag nå ut till,
3) ensamstående mammor som känner sig på gränsen till sammanbrott, som inte orkar ta itu med en ordentlig uppfostran, sin egen hälsa och positivt tänkande – för de är så trötta att de inte orkar tänka över huvud taget, jag vill inspirera dem och ge dem mod att orka, att hitta kraften inifrån att uppfostra sina barn till fina människor och att inte föra över en ”trasig” familjebild som det ”normala” till sina barn. Det är jättesvårt, men jag är övertygad om att det är möjligt.

Jag ger bort Kindle versionen av boken gratis idag och imorgon, för att alla de som inte har en ”bok-budget” skall kunna få tillgång till boken och även de som i vanliga fall inte köper böcker men är nyfikna på Den sista ensamma mamman. Alla som köper boken bidrar automatiskt till Den sista ensamma mamman Fonden https://youtu.be/VAQEdigTkD4

Jag har startat den för att stötta ensamstående mammor som har det kämpigt, men som alltid gör sitt allt för sina barn. Jag kanske inte kan förändra deras livssituation, men jag vill ge dem känslan av att någon bryr sig, visa dem att bra saker kan hända och inspirera dem att fortsätta kämpa och vara glada mammor som uppfostrar glada trygga barnJ! Det finns mer information om detta på hemsidan till boken http://densistaensammamamman.se/tlsmf/

Det finaste jag vet är en lycklig familj! Jag önskar att min historia kan inspirera någon att fatta rätt beslut och undvika smärtsamma misstag, att kämpa mer för sin familj och att lyckas hålla ihop, glada och lyckliga!

Jag önskar att det kunde finnas en sista ensam mamma, och jag önskar att det kunde vara jag.

Vänliga hälsningar,

Annica Törneryd